.....

När jag ser en text på engelska så hoppar jag över den direkt.
Det e inte ens lönt att jag försöker.
Jag blir mest knäpp!
Jag hade så gärna velat kunna engelska.
Tänk att kunna ha ett samtal med min kusin där han hade förstått mig korrekt.
Tur att han e så smart att han på någotvis lyckas förstå mig när vi väl försöker prata.

Hade jag haft lättare för det och hade haft lättare för i skolan över huvudtaget så hade jag pluggat vidare. Men just nu så finns inte motivationen, men jag hade så gärna velat!!

Jag e stolt över att jag e jag.
Jag har fixat jobb hit å dit och klarat mig på det.
Ett tag fick jag ut lika mycket som A fick och då har han ändå fast jobb och jobbar skift.
Jag har jobbat som bara den och jag har inte varit rädd för att jobba.
Jag kunde jobba ibland 2 pass om dagen.
Någon gång hände det även att jag jobbade 3 pass på en dag. I dagens läge hade jag aldrig gjort det och jag kommer nog aldrig att jobba så mycket igen. Inte nu när jag har barn...

Det e så störigt och så synd att man måste ha utbildningar till typ allt i dagens läge.
För jag vet att jag e duktig på att jobba och det finns de som har hur höga utbildningar som helst, som e superduktiga i skolan men när de sen kommer ut i arbetslivet så säger de stopp för de....

Jag stör mig även så fruktansvärt mycket på allt hetsande kring mat och träning med.
Ni alla e jätteduktiga som tränar och har er. Grattis till er!
Men även GRATTIS SOM FAN till mig som har gått ner ca 30 kg sen Milian föddes och GRATTIS SOM FAN till min syster som snart oxå närmar sig -30 kg sen Folke föddes (15 maj) Vi e så j-a grymma!!!!
Men, varför e det så att man glömmer bort sig själv bara för att man ser hur duktiga alla andra är?!
Det jag vill komma till är att vi borde kolla våra egna ryggsäkar, ta fram det som vi e bra på lite oftare. Berömma sig själv.
Jag e superkass på engelska, men fan va jag e duktig på att jobba, på att ställa upp för mina nära och kära och mina vänner, att ge all min kärlek till min älskade unge, till mina syskonbarn och mina djur.
Jag har några extra kilo här och där.
Men kan jag inte vara lycklig ändå?