sådär galet glad!

Vad fort allt kan ändras!
Igår 13.37 ringer min telefon.
På andra sidan luren hör jag min chef.
Han sa att han hade ett jobb till mig i minst 2 månader framåt!!
Behöver jag ens nämna att jag blev sådär galet glad?!?!
Så på måndag börjar jag på förskolan i Sibbhult!
Lämnar Glimåkra med en tår i ögat, men nu ser jag framåt! Detta kommer bli hur bra som helst och jag e så j-a glad och så j-a lycklig!!!
ÄNTLIGEN E DET MIN TUR!!!

Allt klaffar så bra med. Milian e färdig inskolad i morgon.
Det har gått som en dans sen dag 1!
Han bryr sig inte ens när jag går.
Han märker väl hur trygg jag e i detta och det smittar väl av sig! :)

Känns som att jag lever lite i en fantasi värld. Sånt man bara ser på film, fast bättre! :)

.....

När jag ser en text på engelska så hoppar jag över den direkt.
Det e inte ens lönt att jag försöker.
Jag blir mest knäpp!
Jag hade så gärna velat kunna engelska.
Tänk att kunna ha ett samtal med min kusin där han hade förstått mig korrekt.
Tur att han e så smart att han på någotvis lyckas förstå mig när vi väl försöker prata.

Hade jag haft lättare för det och hade haft lättare för i skolan över huvudtaget så hade jag pluggat vidare. Men just nu så finns inte motivationen, men jag hade så gärna velat!!

Jag e stolt över att jag e jag.
Jag har fixat jobb hit å dit och klarat mig på det.
Ett tag fick jag ut lika mycket som A fick och då har han ändå fast jobb och jobbar skift.
Jag har jobbat som bara den och jag har inte varit rädd för att jobba.
Jag kunde jobba ibland 2 pass om dagen.
Någon gång hände det även att jag jobbade 3 pass på en dag. I dagens läge hade jag aldrig gjort det och jag kommer nog aldrig att jobba så mycket igen. Inte nu när jag har barn...

Det e så störigt och så synd att man måste ha utbildningar till typ allt i dagens läge.
För jag vet att jag e duktig på att jobba och det finns de som har hur höga utbildningar som helst, som e superduktiga i skolan men när de sen kommer ut i arbetslivet så säger de stopp för de....

Jag stör mig även så fruktansvärt mycket på allt hetsande kring mat och träning med.
Ni alla e jätteduktiga som tränar och har er. Grattis till er!
Men även GRATTIS SOM FAN till mig som har gått ner ca 30 kg sen Milian föddes och GRATTIS SOM FAN till min syster som snart oxå närmar sig -30 kg sen Folke föddes (15 maj) Vi e så j-a grymma!!!!
Men, varför e det så att man glömmer bort sig själv bara för att man ser hur duktiga alla andra är?!
Det jag vill komma till är att vi borde kolla våra egna ryggsäkar, ta fram det som vi e bra på lite oftare. Berömma sig själv.
Jag e superkass på engelska, men fan va jag e duktig på att jobba, på att ställa upp för mina nära och kära och mina vänner, att ge all min kärlek till min älskade unge, till mina syskonbarn och mina djur.
Jag har några extra kilo här och där.
Men kan jag inte vara lycklig ändå?

torsdag

Torsdag, och Milians första inskolnings vecka börjar gå mot sitt slut.
Det har gått riktigt bra denna veckan.
Han hittar en boll och sen e han typ nöjd! :)
Det e sån lycka att se honom där. Att han verkar trivas och finner sig i de.
Det e även lycka att jobb börjar rulla på igen för min del, så glad!!!!! :)

I morgon ska jag jobba en heldag. Så då ska Milian vara hos sin älskade moster och kusinerna.
Sen ska Milian och André till dagis på eftermiddan.
Kul att André me får chansen att se hur han har det där. :)

I morgon kommer även min älskade mammii hem!!!!!! Som jag längtar!!!
Så i morgon kväll efter jobbet vet jag exakt vad jag ska hitta på iaf! :)

Nu ska jag passa på att vila en stund medans Milian vilar.
Senare ska vi till Högsma och äta och sen ska André iväg på möte ikväll.